Igår angreps en antinazistisk manifestation av en grupp högerextremister beväpnade med glasflaskor och smällare (mer). Barnfamiljer drabbades och
blodutgjutelse skedde. Världen såg och var snabb att fördöma. Internet fullkomligen
exploderade i ett öppet krig mot högerextremism. So far so good. Varje
anledning att påminna omgivningen om att förakta och förkasta högerextrema
ideologier är en bra anledning. Varje påminnelse om rasismens vidrigheter är en
bra påminnelse. Vi får aldrig glömma att kriget som drabbar mig och mina medmänniskor hela tiden behöver utkämpas och
att kriget utkämpas på alla nivåer.
Framemot kvällen händer emellertid något som får håren att
resa sig och min inre ideologiska kompass att gå haywire. Det börjar diskuteras
lösningar, vad som ska göras för att hindra detta. Det börjar helt plötsligt
pratas det om att man ska göra allehanda vidriga saker i syfte att motverka
högerextremism. Det pratas i positiva
ordalag om rättfärdigande av politikervåld, begränsningar av yttrandefriheten, avskaffande
av polismakt, godtyckligt frihetsberövande och väpnade motangrepp för att
komma åt nazisterna. Jag är ledsen, kära medmänniskor, men vad är det för fel på er?
Jag förstår era reaktioner i aversion. Jag förstår att man
blir upprörd och rädd över att högerextremister ger sig på försvarslösa på
öppen gata. Jag är precis lika förbannad som ni över det som hände i Kärrtorp,
men förstår ni inte vad ni föreslår? Det är precis vid sådana här tillfällen som vi behöver stabilitet och trygghet.
Vi behöver ett stabilt rättsväsende,
ett öppet diskussionsklimat och
framförallt, en stabil samhällsstruktur
att stå på. Jag säger inte att polisen agerade korrekt eller att samhället som det ser ut idag är felfritt, men att möta ett väpnat angrepp med väpnat motangrepp är inte bara
kontraproduktivt, det spelar bara spelar nazisterna i händerna. Att börja riva upp
grundläggande juridiska principer som ”oskyldig till motsatsen bevisats” gör
att nazisterna vinner. Det är nazisterna som tjänar på er ilska, det är de som vinner
på varje sten ni plockar bort av vårt samhälle och våra demokratiska
rättigheter som tidigare generationer har byggt upp, förstår ni inte det?
Det är inte en drastisk förändring vi behöver i dagar som
denna, för det är inte ett problem som kan lösas med sådana medel. Rasismen
kommer inte vara mindre påtaglig
bara för att vi plockar bor yttrandefrihet, poliser och rättsväsende. Det är i
tider av oro och missnöje som högerextremismen kan gro och växa sig stark. Vi
behöver bygga trygghet och förståelse för våra medmänniskor för att komma tillrätta med problemet.
Igår var inte bara dagen för demonstrationerna i Kärrtorp.
Igår var även dagen då jag höll en föreläsning om rasistiska tendenser i den
hobby jag är mest aktiv, tendenser som finns i oss alla och som behöver
uppmärksammas och belysas. För rasismen är inte isolerade svulster på samhällskroppen som kan skäras bort. Rasism
och främlingsfientlighet är som bläck i
vatten. Det syns knappt och förorenar allt vi tar oss för, oftast utan att
vi själva märket det. För att komma tillrätta med fenomenet rasism måste vi se
till oss själva, se våra egna problem och brister och främlingsfientliga
tendenser. Inte förrän då kan vi påbörja en vandring mot den lösning som komma skall.
För, kära vänner, det är inte nynazisten som kastar
glasflaskor mot barnvagnar i Kärrtorp som är hotet mot vår demokrati. Det är
förbannat lätt att hata, förakta och förkasta den glasflaskekastande
nynazisten. Det är en ondska som är lätt att identifiera och ta avstånd ifrån. Om vi bara fokuserar på bilden av denne nynazist kommer vi aldrig kunna se hur bläcket sprider sig. Det största hotet för rasismens fotfäste är vi. Du, jag
och alla omkring oss. Vi behöver rannsaka oss själva och hitta våra egna tendenser till rasism. Börjar vi där och fyller på med kommunikation, lyhördhet och medmänsklighet finns inga grogrunder för sådana som de i Kärrtorp. Det handlar om att gräva upp problemen med rötterna.
För seriöst. Hur vidrigt rasism än är finns den överallt i
oss alla. Delar av den har blivit så normaliserad och självklar att vi inte ens
tänker på den. Den har redan infekterat samhällskroppen och det är inget som
kan lösas med någon form av våld eller samhällsuppviglande åtgärder. Lösningen
stavas information och kommunikation. Skärp er.
No comments:
Post a Comment