Sådana som dem får aldrig vinna.

Många dagar och långa nätter har jag valt att hellre tugga mig själv i armen än att uttrycka min åsikt på internet. Ett forum för de obetänksamma idioterna, tänkte jag, ett forum för nättrollen som bara skriver för att provocera, för folk som vill trycka fram en ilska i den första bästa individ som faktiskt är sugen på att uttrycka en konstruktiv åsikt i ett lättillgängligt forum. Så fel jag kunde ha. Sanningen är den att idioter finns överallt. De smyger närmare och närmare din husknut för varje kväll som går, och när jag på krogen för inte så länge sedan hamnade i en diskussion med den första renodlade rasist jag mött på länge var måttet rågat. Dags att plocka upp brännbollsträet och järnröret och bege sig ut på barrikaderna. De ska inte få oss att hålla käft.

Den senaste tiden har de dykt upp i alla de internetforum jag verkar, per telefon, och ibland till och med i verkliga den världen. Hatarna. Överallt dyker de upp och basunerar om allt från dunkla konspirationsteorier värda en paranoiadiagnos till renodlade hot om kastrering, straffknull och våldsdåd. Kulmen nåddes efter att Uppdrag Granskning för SVT uppmärksammande dem. Nu orkar jag inte vara tyst längre. Jag har inte kommenterat på järnrörsincidenten, att ett visst politiskt parti i vår riksdag slänger ur sig glåpord mot människor de anser är avvikande. Jag har inte talat om hur jag i aversion kastat ifrån mig femtio nyanser av honom när jag försökte läsa den, eller undrat varför alla gör en så stor grej av ordet hen. Jag har hållt tyst igenom sexistiska och rasistiska tillmälen och avfärdat alla hatiska kommentarer som "testosteronstinna" och "oseriösa". But no more.

Det är med andra ord återigen dags att ställa sig upp och vara arg. Jag får se hur länge det här håller. Verkligheten har massor av saker i beredskap, och det finns tusen saker man behöver göra. Tur att det finns människor som tar kampen när jag inte gör det, stöttande föräldrar och inte minst de som vågar synas och höras för allas vår sak. Tack alla ni som tar kampen och konfronterar. Tillsammans ska vi visa att vi är fler, starkare och bättre än hatarna, där de gömmer sig i anonymitetens dimma. Tillsammans ska vi basunera ut våra åsikter i folkhavet tills det går hål på huvudet på varenda sexist, rasist och hatare. För vårt starkaste vapen är uttrycket. Tystas vi ner syns vi inte, och syns vi inte har de vunnit, och sådana som dem får aldrig vinna.