Idag blev det klart att Trump blir USA:s nästa president. Över sociala medier sprider sig den politiska depressionen. Människor vältrar sig i hur vi lever i allt mer dystopiska tider och att världen aldrig mer kommer att bli sig lik. Hopplöshet blandas med sorg och fruktan och det ena dystra scenariot presenteras framför det andra. Själv postar jag hoppfulla plattityder i form av citat från systrarna Wachowskis bästa filmer.
En vän frågade mig hur jag hela tiden kan vara så positiv och känna hopp i dagar som denna. Det korta svaret är "för att jag måste". För min egen skull och för allas skull. Jag, liksom många av mina vänner, är icke-normativa, invandrare, arbetarbarn och kvinnor. Vi tillhör alla, på ett eller annat sätt, de marginaliserade utkanterna av samhället. Det är vi som drabbas allra hårdast av att att människor ger upp i kampen. Sådana som vi har under de senaste åren upplevt mer hat än någonsin, från såväl etablissemang som från gemene medborgare. Vi vaknade idag till en värld där en symbol för hatet mot sådana som oss vunnit ett val i ett av världens mäktigaste länder. Det är klart att vi är rädda, ledsna, arga och upprörda. Vi måste tillåta oss att vara det. En stund.
Sedan måste vi resa oss upp och kriga vidare. För hur nedslående hatet, sorgen och ångesten än må vara så har vi inte råd att vältra oss i negativa känslor alltför länge. De destruktiva känslorna smittar, och det är dessa som i förlängningen riskerar att rasera allt det vi och våra meningsfränder från tidigare generationer byggt upp och kämpat för.
Använd istället dina kanaler och dina privilegier. Använd dina ord, din röst och dina handlingar till att skapa en bättre värld. Ni som gynnas av patriarkatet, av vithetsnormen, av cisnormen och heteronormen - bär våra röster. Låt inte likgiltigheten eller uppgivenheten ta över. För varje röst som bär förändrar samhällsklimatet och varje till synes liten och meningslös handling gör skillnad. Oceaner skapas av enskilda vattendroppar, och även om ingen orkar allt så orkar alla något. I en värld där de dystra och främlingshatande vindarna blåser kallare än någonsin har vi inte råd att förlora någon. För det är vi som avviker som drabbas ju fler som ger upp i kampen.
Kanske bor det en dum-snäll och naiv paladin i mig som envist proklamerar social rättvisa när allt hopp är ute, men jag hoppas verkligen att världen egentligen är bättre än så här. Min utmaning till er alla under 2017 blir: gör något som förändrar världen, hur stort eller litet det än må vara. Bjud din granne på chokladbollar, lägg en peng i en välgörenhetsbössa, syna kollegans homofobiska uttalande, introducera könsneutrala pronomen i ditt språk, trösta en ledsen vän, låna ut din soffa till en främling, köp en macka till en tiggare. Gör skillnad på ditt sätt och tillsammans kan vi bidra till en bättre värld än den vi vaknade till idag.