Thursday, March 14, 2013

Bästa Beatrice, eller perspektiv i en liten Ask.

Jag skulle ju inte blogga om REVA. Jag skulle ju undvika som pesten att uttala mig om flyktingfrågan, jag skulle inte kommentera det ack så intensägande namnet "Rättssäkert och Effektivt VerkställighetsArbete", som är ungefär lika informativt som om de hade döpt projektet till VAMS - "Vi Arbetar Med Saker" (pun intended). Jag skulle inte bli arg på ännu en förkortningsbestämmelse. Det räckte gott med FRA-lagen med syskonbestämmelser.

Sen kom de beryktade poliskontrollerna och den bakomliggande rasismen smygande mellan springorna av projektet, allt med vår käre Minister Justitias uttryckliga välsignelse. Sen kom Jonas Hassen Khemiri och skrev en krönika som slog mig i magen med sådan kraft att jag var tvungen att sätta mig ner, brygga en stor kopp te och andas. Plockar ur tekulan ur koppen. Andas. Ser hur Khemiris krönika delas och delas igen bland mina vänner. Andas. Väntar på motdrag från Minister Justitia.

För det måste hända snart om hon ska kunna komma undan med det här, tänker jag. Hon måste be om ursäkt och inse att hennes aktioner ställer henne i en sådan dager att tobleroneaffären uppfattas som en fis i rymden. Hon inte bara framställer individer med utomeuropeiskt utseende på ett sätt som kan få vem som helst att sätta morgonkaffet i halsen genom att mena att de "talar konstigt, det vill säga inte svenska". Det handlar inte längre om att använda regeringens pengar i privata ändamål, det handlar om att implicera främmandeskap på en grupp med människor, att bekräfta vardagsrasismen, att godkänna att maktmonopolet skiljer på medborgare med ett visst utseende och medborgare med ett annat.

Jag ser att hon ska uttala sig på Godmorgon Sverige dagen efter (läs: idag). Jag pustar ut, andas lite och tänker att snart kommer ursäkten. Jag vaknar, jag tittar på klippet ifråga med tillhörande tidningsartikel, i vilken hon bemöter Khemiris krönika. Återigen är jag tvungen att ställa ner min nybryggda kopp med te och andas. På skärmen ser jag en kvinna med samma molande självgodhet som tidigare. Som uttalar sig med ett språkbruk som stinker omedveten vithetsnormativitet. Som rasar alibiargument. Som menar att hon kan ta sig tolkningsföreträde för att hon en gång för fyrtiotre år sedan i egenskap av utbytesstudent bodde med en mörkhyad familj i Förenta Staterna och därför kan veta hur det är att leva med ett utomeuropeiskt utseende i Sverige 2013.

Jag vill tala om för dig, Bästa Beatrice Ask, att det vet du inte. Du har ingen aning om hur det är att bli ID-kontrollerad av poliser som misstänker att du är en brottsling enkom på ditt utseende. Du vet inte hur det är att idag, 2013, i landet Tolerant, bli häcklad av dina medmänniskor på grund av din etnicitet. Ingen aning om hur det är att bli nekad att höra till, att bli representant för en mystisk och exotisk folkgrupp, att bli kriminaliserad, uttittad, diskriminerad, nekad och häcklad enkom på grund av ditt utomeuropeiska utseende. Jag skulle kunna berätta alla mina historier rörande vardagsrasismen i Sverige år 2013, men tänker mig att jag redan gjort det tidigare, och att du säkert redan har läst några av de tusentals berättelser som delats med dig över sociala medier.

Du är antagligen utsatt för väldigt mycket näthat just nu. Det är ingenting jag önskar någon annan människa, hur mycket vederbörande än provocerar mig, men jag önskar - av hela mitt hjärta - att du tänker på vad du säger. Att du genom denna folkstorm av människor väljer att ta till dig av kritiken, inse att saker du säger upplevs främlingsfientliga, inkompetenta, ogenomtänkta, och att de flesta faktiskt tagit illa upp av saker du sagt. Kanske lär du dig någnting i processen och blir en bättre människa?

Slutligen, snälla, kan du inte, för yrkeskårens skull, läsa in dig på kunskaper inom juridiken? Jag vet att det finns mycket att göra i regeringen, och att arbetet som Minister Justitia är krävande, men jag ber dig, allra ödmjukast, att åtminstone överväga förfrågan. Vi är en hel yrkeskår som fortfarande minns dina gredelina kuvert och din okunskap om allt vad oskuldspresumtion och dylika principer heter. Jag personligen blir smärtsamt påmind om din okunskap på en daglig basis, eftersom ditt namn står högst upp på ett av de förarbeten jag arbetar allra mest frekvent med i min yrkesutövning. Eftersom du är den yttersta representanten för hela yrkeskåren skulle det göra mig hjärtligt lycklig om du, bara för ett par år, kunde återvända till skolbänken.

1 comment:

  1. This comment has been removed by a blog administrator.

    ReplyDelete