Angående Selimovic.

Jag och min stora kopp te bänkade oss framför DN:s nätupplaga under gårdagsmorgonen och läste vad du hade att säga. Jag såg att du hade publicerat en debattartikel som ett svar till Khemiris artikel riktad till Beatrice Ask och läste denna med stor fascination.

Du har många poänger i din krönika. Du skriver om en av de saker som ligger mig allra närmast om hjärtat. Du skriver om perspektivet. Att se saker ur andra människors synvinkel. Att förstå att allas våra verkligheter är olika, och att man behöver gå i andra människors skor för att få en tydligare förståelse för vår värld. Att allt inte är svart eller vitt, rätt eller fel, gott eller ont. Att inte tro att allt är en personlig kränkning, utan att förstå att det antagligen ligger fler saker till grund för själva agerandet.

Samtidigt lämnar du en bitter eftersmak hos mig. Sekvenserna smakar ett uttryck av att Khemiri tar på sig en offerkofta och ser världen i svartvitt. Min tolkning är att Khemiris brev handlar om medvetandegörande. Om att illustrera ytterligare ett perspektiv. Precis den tes som du strider så hårt för. Khemiris inlägg har öppnat ögonen för många människor som inte varje dag lever i en utomeuropeisk kropp. Han har visat många ett nytt perspektiv. Samtidigt har han per text illustrerat en situation som många velat formulera men inte haft förmåga att göra. Det innebär inte att han tar på sig en offerkofta eller att han ser världen i svart och vitt. Det innebär att han vill belysa något han anser är viktigt.

Du pratar om integration. Om tacksamhet. Om att man ska visa hänsyn och respekt till ens medmänniskor. Jag vill mena att vi alla behöver vara tacksamma. Svenskar som invandrare. Bisexuella som transpersoner. Kvinnor som män. Vi har haft turen att leva i det fantastiska Sverige, där vi har rättigheter som andra stater bara kan drömma om. Vi har en fungerande rättsstat, god yttrande- och tryckfrihet, nästan ingen korruption och en fantastisk demokrati. Allt detta är jag oändligt tacksam för.

Du pratar om att se mer än bara kränkningarna och finna perspektiv till människors handlingar, att intentionerna bakom handlingarna inte alltid är att diskriminera. Jag håller med dig, men ändå inte. Du har rätt i att individer har fler än ett syfte med sina handlingar och att ett nekande svar inte alltid betyder att motparten diskriminerar. Samtidigt uppmuntrar samhället, lika mycket som vår egen hjärna, oss alla till att generalisera och kategorisera. Den uppmuntrar oss till att se stereotyperna, att tänka en viss sak när vi ser en viss typ av människor. För att citera min vän Karim: vi alla rasister, vi är alla sexister. Vi är formade av en värld som kopplar ihop ett visst kön, en viss etnicitet och en viss ålder med vissa typer av handlingar. Genom att uppmärksamma att så faktiskt inte är fallet kan vi motverka dessa inlärda stereotypa tankar och bli mer medvetna och mindre fördomsfulla människor.

Sammanfattningsvis, käre Jasenko, vill jag återigen påtala. Du har många bra poänger. Tyvärr försvinner de i det stora havet av generaliseringar, glöms bort bland inte helt grundade anklagelser och tappas bort i inte helt genomtänkt retorik. (Vad var det som fick dig att jämföra Khemiris krönika med en av Sveriges mest rasistiska hemsidor?) Kanske nästa gång, käre statssekreterare, kan du finna att det finns fler än en anledning bakom det Khemiri har att säga.